trädgården...
kom på att jag ju sparade lite bilder innan datorn åkte iväg så här kommer några bilder från när vi planterade lite i trädgården...
här är lådan där det växer sallad, förra året växte den lite för bra, vi fick salladsträd! 
ja det var lite från trädgården det! imorgon ska vi ut på en liten roadtrip...kanske inte så mycket spännande för berit dock. vi får se!
tips!
idag vaknade jag med ont i ryggen. händer rätt ofta då den verkar vara väldigt känslig och inte gillar om jag sover konstigt, vad det nu innebär...den är grinig helt enkelt! hur som helst så måste berit gå i koppel just nu och inte för att hon är hemsk men varje gång kopplet spändes gjorde det såklart ont i ryggen. hade inget midjebälte med mig så jag tog det jag hade, satte henne i skärpet! kanske inte en bra idé om man har en hund som drar väldigt mycket, iaf inte om det sitter fast i byxorna annars funkar det ju. minns att jag skulle tipsa om det när jag köpte det för hundra år sedan men glömde det nog, så nu tipsar jag om det här smarta kopplet! har haft det i många år nu och det är det som används mest, för det heter inte bara smart, det är smart! var bara att öppna handtaget och sen klicka fast det i skärpet. hur bra som helst! och det bästa är att berit går mycket bättre i koppel då, antar att gränsen blir mycket klarare eftersom armarna kan röra sig lite. så fort kopplet späns så saktar hon in. praktiskt! ska absolut börja göra så här oftare, med bältet när jag orkar men funkade ju rätt ok med skärp med. kanske kan vara ett extra litet tips om man vill testa men inte äger ett midjebälte.
vi har kopplet som är 1,5 och det passar oss perfekt. när berit går kopplad behöver hon inte gå längre ifrån mig och jag haaaatar att behöver hala in koppel så det inte släpar i marken hela tiden. dessutom om det sitter i sele så släpar det inte i marken när hon går vid min sida så man behöver inte tänka på det utan bara gå. älskar vårat koppel!
finns det fler hundar där ute som går bättre när det är kopplat till midjan och man inte håller i det?
1 år...
tänk att det nu gått ett år sedan vi träffade honom. det känns lite konstigt ibland. när man är i krokarna tänker man att man borde hälsa på honom, men det finns ju ingen lennart att hälsa på. jag har fått så mycket distans till det numera att jag faktiskt inte saknar livet med lennart, för det var tufft nästan hela tiden. däremot saknar jag hans bra sidor och dom fina stunderna... fina buskillen! 
ojoj...
livet utan datorn är trist. nog för att jag kan låna niklas men den har ju inte allt jag behöver. så idag har jag fotat i jpeg, det var då inte igår! förutom med mobilen då... på tal om mobilen så finns det ju absolut inget på den här datorn som kan redigera bilder, så dom är fixade i mobilen! får duga tills min dator kommer tillbaka antar jag.
idag hade vi en härlig promenad, berit tog två bad, ett i svart gegga och ett i en sjö (för att få åka med hem igen!) men hon tyckte det var toppen att få simma lite igen! blev helt galen efter! dock var det ju inte meningen att hon skulle ta något bad alls eftersom hon har sår i trampdynan. men livet blir inte alltid som planerat med en prickig vän... nu har hon dessutom två sår till, gissar att hon haft en liten sten i skon som gjort ett hål och dessutom nu ett skavsår från skon. inget hon har fått någon av dom andra gångerna så vet inte varför det kommit nu. men underlättar ju inte direkt när hon behöver ha sko ute. suck. fortsättning följer...
att påstå...
en vacker modell...
blir bara ännu vackrare i en vacker omgivning. håller ni inte med?! nu vet jag nog vad som hamnar på väggarna i köket! tänk vad härligt att i januari när det är en meter snö ute kunna titta på någon av dom här när man lagar mat! japp...så får det nog bli! 
jo...men varför inte?
är det inte det ena så är det det andra...eller bara allt?
förra veckan tyckte vi berits mage krånglade mindre så vi testade att ta bort andapsinet (hon får det en timme innan mat och två timmar innan andra mediciner och den lägger sig som en skyddande hinna i magen) men hon fick fortfarande tabletter för magen. två dagar tog det innan det rasade och hon mådde riktigt dåligt. ringde veterinären och fick höra att dom numera kallar det kronisk gastrit. jomen...hurra? betyder tydligen inte att hon inte kan bli av med det men att det kan ta låååååång tid och har vi otur får hon äta andapsin resten av livet med. så då är det plötsligt två mediciner hon inte klarar sig utan. hade jag vetat allt det här i förväg hade jag aldrig tagit beslutet att operera. hon haltar fortfarande allt för ofta och den lilla skillnaden som blivit var utan tvekan inte värt det med tanke på magen nu med då.
magen verkar bättre nu igen och så länge hon får andapsin så håller den sig ok, däremot haltar hon dom flesta dagar just nu. vet inte om det är någon tillfällig försämring bara, får hoppas det. idag tog vi en runda i skogen och såklart lyckades hon skada ena tassen med. vet inte vad hon skadade sig på men folk hade slängt saker både här och där. blir galen på folk! åk till tippen istället!
imorgon tar vi en lugn dag i trädgården. det här med haltande och tasskador är vi rätt vana vid numera. hon gör ju inte annat än skär upp trampdynorna, är nog fjärde eller femte gången på ett halvår nu. nä, nästa blogg får nog bli något mer positiv kanske...