veterinären. igen.
ja då var det dags igen. gör vi något annat frågar ni...nej svarar jag. vi hade kunnat köpa två nya dalmatiner för pengarna hon kostat senaste tre månaderna. nä, såklart man inte kan tänka så men det är frustrerande med all oro bara för själva berit och sen dessutom alla pengar som bara rinner iväg. det är då inte billigt med sjuka hundar, inte ens försäkrad. men tack gode gud för försäkringen!
idag har vi klämt, pratat, tagit temp (något hög) röntgat (inget svar än) och tagit blodprov (inget svar än) och som om inte det var nog så behövde det ju såklart köpas dyr mat och pulver. och inte tar det slut där, på måndag ska vi tillbaka för att göra en gastroskopi. det jobbigaste i det hela just nu är att hon ska lämnas på morgonen och sen få vara kvar själv där under dagen. bara tanken på att lämna min lilla vovve till alla dessa monster (nä inte riktigt, men inte ens poäng för att vara trevliga kan dom få) känns hemskt. jag vet ju att hon verkligen hatar stället men har liksom inget val. magen måste vi få ordning på och för att få det måste vi veta exakt vad som är fel. hoppas bara vi kan få en lösning på måndag då. sen att vi inte ens har råd att leva på nudlar efter tar vi då, bara berit blir bra!
vågar inte säga det...
för varje gång man säger nåt och börjar hoppas brukar det sluta med att det blir ännu värre. men jag får väl chansa då... benet har varit ok senaste dagarna, lite stelt och lite haltande ibland men ändå inget katastrofalt. vi har kunnat ta promenader både idag och igår och berit har fått vara lös och har verkligen uppskattat det och varit hur glad och busig som helst. idag bjöd hon upp mig till lek hela tiden, så härligt att se henne på sånt bushumör! 
fast humöret är det väl sällan något fel på men kul att se henne extra glad och busig! tänk att lilla skruttan är 7 år med artros och ändå tror alla man möter att hon är valp eller unghund. den som ändå hade den orken... 
magen är inte bra än men kanske att vi hittat något som kan rädda den...vi får se hur det går. hon mår fortfarande illa varje gång hon ätit men mycket kortare stunder så vi kör vidare på samma och hoppas det kan funka. för den som undrar får hon nu välling, psylliumfrön, losec och stomax. tur man har en hund som äter det mesta! det enda hon vägrat är honungsvatten, där gick tydligen gränsen. personligen tyckte jag nog det var något av det mer aptitliga vi testat. 
en bra dag.
eller ja, bortsett från massa snöande (fint när man är inne framför en brasa dock) och lite illamående (både jag och berit) så har det varit en bra dag! har varit i stugan och fixat lite i köket men mest haft det mysigt bara. mina föräldrar var där med, har sagt det förr men säger det igen, mysigt att kunna träffa dom så ofta och ha det "lilla" projektet tillsammans! om ni minns köket innan kan ni se att det gått framåt en del sen dom bilderna... kommer snart lite bilder på det nästan färdiga. hände en olycka (igen...) så det har tagit lite extra tid...men mer om det en annan dag!
tack!
tack för tips! än så länge ingen förbättring men vi får väl se, något måste ju funka?! benet har haft lite bättre dagar nu iaf så alltid något!
passar på att önska trevlig helg med ett par riktigt gamla bilder på elliot. det är kul det här med att kunna kolla igenom alla gamla bilder igen! 
magtips tack!
det här håller verkligen inte längre, berit behöver sin medicin och för att kunna få den måste magen bli bra. så bomba oss med bra tips tack!
vi har testat diarsanyl, canicur, losec, försökt svälta (gick inte alls, blev mycket värre) hon har nu gått på stomax ett par veckor och från och med idag ska hon gå på skonkost samtidigt som stomax. har testat lite småsaker till men inget direkt resultat. med stomax har hon inte spytt men hon mår fortfarande illa. och hon mår illa efter hon ätit och och det går för lång tid mellan målen. det kommer även överdrivet mycket luft ur båda ändar. det som kommer ut är numera rätt ok och kan nog ändå klassas som normal konsistens. så vissa framsteg kanske har skett sen det var som värst men det är så otroligt långt ifrån bra. visst sitter ni på någon dunderkur som bara inte kan misslyckas?
söndag
fick en mysig söndag med familjen och god mat. berit var ok med och haltade inte allt för mycket. idag fick vi dock ställa in rehaben för hon kunde knappt gå. om man ändå kunde se lite logik eller framsteg i det hela.
nä
bra bilder? nä. bra berit? nä.
då har en vecka gått sen vi var i söderköping, besöket som kändes så lovande. det verkar dock inte funka alls. kanske blir det bättre men är ju svårt att veta tycker jag. vi kommer nu ta någa lugna dagar för att se om det kan hjälpa lite. igår verkade hon ha riktigt ont på kvällen men redan på dagen kunde man märka att det inte var helt ok. hon var helt enkelt annorlunda. rädd vid hundmöten och stod och skällde i hallen utan anledning. något som verkligen inte är likt berit.
för att även säga något positivt så har vi varit på rehab den här veckan, som vanligt visserligen men den här veckan testade hon vattentrasken. hon är lite av en förebild den där lilla berit. för även om hon är livrädd för stället (veterinärer är ju inte snälla, vet ju alla!) så visade hon igen varför hon är världens bästa berit. väldigt osäker på hela situationen litar hon ändå på att jag har rätt och vandrar rakt in i tanken, rycker till när allt börjar låta men tittar på mig och verkar anse att läget kanske är ok iaf. bandet börjar rulla och berit börjar gå, som om hon aldrig gjort annat. och som vanligt har personalen bara fina saker att säga, med lite förvåning i rösten. för nej, hon ser inte alltid så tuff ut innan. men hon är inte så mesig som man först kan tro och klarar alltid alla utmaningar galant! 
hon rörde sig jättefint i tanken, gick inte att se skillnad på sidorna. rehab-damen kollade även på hur hon simmade sen och även det såg så fint ut så. så det är ju positivt, i vatten funkar hon bra. däremot inte på land. hon kände även igenom alla musker och konstaterade att allt annat såg väldigt bra ut, bakdelen och ryggen är starka.
som vanligt, fortsättning följer...
gammalt...
med datorbyte kom även lite läskiga och roliga saker. att överge sin gamla dator som man lagrat allt på i fyra år är läskigt! tänk om man missar att spara något? hoppas det gått bra för nu har niklas formaterat den... men till det roliga hörde att jag la över alla gamla bilder som legat på cd-skivor till en hårddisk istället och plötsligt kan man nu kolla på dom. det gick inte innan för datorn orkade inte läsa det. något av det första jag började kolla efter var något jag misstänkt ett tag.
vi tyckte ju det var konstigt att vi inte märkte när berit skadade sig, om det blev så illa borde man ju märkt det. hon är ingen tuff hund på det sättet att hon inte hade visat det eller gnällt till eller nåt. eftersom vi fick henne när hon var ett år misstänkte vi ju att det kanske hade hänt innan då, eller var medfött men att problemen uppstod senare. för ett tag sen hittade jag någon gammal bild där man såg att det var mindre muskler redan då på vänster sida. nu har jag kollat igenom hur mycket som helst och man kan tydligt se på även dom äldsta bilderna att benet är påverkat. kan ju tyckas konstigt att man inte tänkte på det då men man letar väl inte fel om man inte tror dom finns kanske...?
som ni ser på bilden pekar benet ut redan då, och det är likadant på många andra bilder med så det är ingen tillfällighet, även muskelmassan på det benet var som sagt mindre redan när hon var ett år då. några problem såg vi ju dock inte innan hon var fyra men tydligen fanns det ju.
vi vet ju fortfarande inte hur och varför men på något vis känns det ändå lite skönt att se att man faktiskt inte missade när det hände. dock känns det ju jobbigt att hon då levt med det ännu längre än man trodde från början. man kan ju inte hjälpa att fundera över vad som hänt om man kunnat rätta till det direkt, eller iaf när problemen började som vi märkte. eller om man träffat på vettiga veterinärer längs vägen som faktiskt hjälpt och kommit med vettiga råd och funderaingar redan då. livet hade kanske kunnat se väldigt annorlunda ut nu...
duktiga berit!
trots två månader i koppel verkar vanorna sitta i, inkallningen fungerar som innan och hon skvallrar fortfarande fint om både hundar och människor. vilket jag märkte idag var tur för jag hörde då inte människan som kom bakom, men berit såg och skvallrade! duktig tjej! inte alltid lätt att höra när det är snö...
tycker det är svårt att lägga över ansvaret på berit ifall hon ska springa eller inte. så länge hon inte verkade påverkad av sitt haltande skulle hon ju få röra sig om hon ville. men det sitter verkligen i att vara extra försiktig om hon haltar lite mer. men men, hon är en klok tant så det borde väl gå bra. kanske.
inte för att ni ser skillnaden men jag kan berätta att det här är en mycket speciell blogg...det är nämligen den första från bärbar dator. jag som är van vid en sån där stor klump behöver väl vänja mig men vi ska nog bli vänner snart. skönt att äntligen kunna blogga från soffan iaf!
så här såg det ut...
jenny undrade om jag inte kunde filma när vi släppte lös berit, det gjorde jag inte. och faktiskt, det första hon fick springa var inte så galet som man kan tro. men då var hon rätt trött mentalt med så det spelade nog in. men med lite vila fick hon sen springa igen, och den här gången blev det andra bullar! som hon sprang! och vilken lycka över varje hittad pinne/stock/isbit man kunde tugga på och leka med! helt överlycklig över att det inte var någon som sa till henne att hon skulle var lugn, bara frihet! några bilder blev det såklart, är ju inte bara berit som väntat på att få springa lite utan även jag och kameran. 
black and white friday
jaaaaa!!!!
tack alla gulliga människor som höll tummarna för oss idag, jag tror minsann det hjälpte! 
han började med att se henne röra sig och känna på muskler och leder. en liten reaktion när han sträckte som mest men annars bra och hon hade fått mer muskler sen sist. sen togs det några röntgenbilder på leden, som väntat var det en inflammation. anledningen till att hon haft mer ont är ju att hon inte kunnat ta något för att hålla nere inflammationen så hon fick sova en stund och veterinären bytte ledvätska (hennes var för tunn) och satte in en tuppkam? ja, alla termer är ju hopplöst att lära sig men som kortison fast mer effektiv...och såklart dyrare. men skit samma bara det funkar! det kommer nu verka i leden i upp till tio månader och förhoppningsvis hålla inflammationen under kontroll.
han tyckte inte att vi behövde gå in i armbågen för att fixa det med för det såg bra ut nu och han trodde inte det skulle bli problem. och det bästa av allt är att hon nu får börja röra sig! inte bara får, bör, ska! hurra!
försiktigt frågade vi om att springa lös, och inte heller det är några problem. hon ska helt enkelt vara igång så mycket hon bara vill. att hon haltar betyder inte att det är problem egentligen utan verkar hon må ok och vill röra sig så ska hon det. haltandet kanske alltid kommer vara kvar lite eftersom det är så förtjockat där och därför trögare att röra, men som sagt, verkar hon glad och pigg så är det lungt!
det går inte att beskriva hur skönt det här känns, vi har fått livet tillbaka! håll nu bara tummarna för att det kommer funka som det bör med. hon rör sig redan bättre igen så det går ju redan åt rätt håll iaf. 
kan verkligen rekommendera kliniken i söderköping med, supertrevliga och krister förklarar allt, svarar på alla funderingar man har och visar och förklarar lite till. helt underbart! sen att man inte fattar allt och att jag kommer drömma mardrömmar om ögon (han berättade lite om ögonoperationer) är ju en annan sak! efter alla idioter till veterinärer vi gått igenom känns det helt otroligt att komma ut genom dörren där och känna sig nöjd och känna att man har svar och även om det kostar miljoner så känns det värt det.
tack igen alla som höll tummarna, nu börjar livet igen!
suck.
så fin kan man bli här hemma om man skadar sig. men att köra den breda delen av nålen rakt in i fingret är inget jag rekommenderar för det. ajaj. men jackan är numera hel, och fingret som sagt sött.
till berit då... magen är ju som sagt rätt förstörd efter medicinen hon inte tålde. veterinären har en plan för att få ordning på den och vi får väl se om det här försöket lyckas. det är ju inte det första direkt. pga magen kan hon ju då inte äta något för benet och det var ju alldeles för tidigt för att sluta med allt egentligen (troligtvis kommer hon ju få äta för inflammationen resten av livet) och hon haltar ju därför. senaste tiden har verkligen bara varit för jävlig. vi kan inte göra något alls och hon ligger bara med sitt bot-täcke på dygnet runt i princip. så kan det såklart inte fortsätta så på torsdag åker vi till söderköping igen, hon måste få en spruta i leden istället.
det är dagar som den här jag skulle vilja kunna låsa vissa inlägg här. finns mycket att skriva om allt egentligen men jag vet ju att det är extremt många människor jag inte känner som läser här. då känner iaf jag att man får dra en gräns någonstans vad man delar med sig av. så nu känns det lite begränsat och därför kommer jag kanske inte skriva så mycket om det. men som ni säkert förstår så känns allt bara skit just nu. att läsa andras roliga mål för året med sina hundar när man själv bara kämpar konstant för att ens egen hund ens ska kunna gå, då känns livet tungt. att inte ens kunna gå promenader, inte ens korta i koppel. när målet för året är att ens bästa vän ska överleva och få kunna börja leva lite igen. tungt.
återkommer väl om hur det går på torsdag helt enkelt.
city monday
inleder väl nya året med en bild från ett projekt som förhoppningsvis kommer hålla på under året. vill ni läsa mer, eller förhoppningsvis till och med vara med själva kan ni titta in hos cilla!
jag kommer vara med på city monday och black & white friday, kommer ju säkerligen missa någon vecka ibland om jag känner mig själv rätt men kan vara roligt att utmana sig själv med lite projekt som inte behöver innehålla en hund. även om det säkert ofta kommer göra det med. med en skadad hund dessutom kan det vara bra att ha något annat som kan motivera att jag tar fram kameran lite oftare än det blir annars just nu.
så här är då första bilden, den visar utsikten från vårt köksfönster. som ni kan se bor vi i en stad. för er som inte vet så håller vi till i borås. det pågår just nu ett arbete utanför och vi har inte ens en trottoar, väldigt opraktiskt faktiskt. man kan även se ett blåaktigt ljus, det är borås arena. om vi ställer upp en kikare kanske vi kan ta betalt när det är matcher? 
(man ser mycket bättre än man kan tro från den här bilden...) man kan även se att det är lite regnigt idag. som alltid i borås kanske vissa säger, själv hävdar jag att göteborg var mycket värre! och inte att glömma...vi har även bussar i den här staden. dom går väldigt ofta och jag vet fortfarande inte om jag någon gång gått utanför dörren utan att se en buss. såklart kom en med på bilden med!
ja det var väl allt för idag, gå nu in och gå med i något av projekten ni med! (imorgon kommer en uppdatering om berit, vet att vissa undrar och idag hände lite nytt...)